Jag är livrädd.

Det är så otroligt skrämmande att lita på någon annan, jag har väldigt svårt för det.

De senaste åren när jag bott här i sollefteå har jag sett så många vara otrogna och ljuga och behandla dem de "älskar" som skit. Självklart finns undantag och jag ska inte dra alla över en kam.

Men det är så mycket sånt att man blir rent ut sagt livrädd när man själv befinner sig i ett nytt förhållande.

Inte det att jag inte litar på honom, utan det är bara min egen rädsla som är jobbig.Och rädslan för att någon annan ska klämma sig emellan.

Jag har alldeles för dåligt självförtroende och som du skrev anna i din kommentar, varför kan man inte bara älska sig själv?

Vad mycket enklare livet hade varit om man bara kunde gilla läget lixom.

Lita på folk och släppa dom inpå livet.

Men det är även då man blir sårbar.

Man känner sig ensam och naken inför alla. Som pekar och skrattar och viskar och glor.

Halva charmen med att vara kär är väl också att våga. Att lämna sitt hjärta i någon annans händer och be dem vakta det. Så länge man också är medveten om att de kan tappa det.

Och ja det gör ont ett tag.

Och ja man förlorar en bit på vägen.

Och ju mer man förlorar ju svårare att lämna bort det.

Men det är värt det i slutändan, eller det är iallafall vad jag hoppas och önskar och lever vidare på.

Nu sängen och förhoppningsvis en friskare Linn imorgon.  

Att vara sjuk är verkligen det tråkigaste som finns.

Jag får fan panik av att ligga stilla och bara glo.

Men halsen är svullen och jag hostar och har feber, dock börjar det kännas som att febern börjar ge sig. Känner mig lite piggare. Tänkte jobba imorgon om jag känner mig bättre.

Känner jag mig inte bättre blir det ett besök till vårdcentralen.

Idag blir det linssoppa till middag. Måste få i mig nåt nyttigt, och jag orkar inte stå och laga en massa.

Det är ju dessutom gott.

Ska börja med maten nu så man får lite energi.