Det finns så många olika sorters former av ångest. 

Och jag upplever nog minst en om dagen. 

Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta. 

Och jag tror att dom flesta håller med mig i det. Om än vissa kanske upplever den mer eller mindre. 

Bakfylleångesten som kryper sig in under skinnet och får en att tro att kvällen innan dagen efter var så mycket värre än den var. Och som får en att lova sig själv att man ska ta det lugnare nästa gång..

När jag var liten hade jag under en period ganska grov dödsångest. Jag trodde att när jag slöt ögonen på kvällen och det blev svart  så dog jag. Och jag var rädd att jag inte skulle vakna igen, så jag höll mig vaken tills jag i princip kraschade. 

Men på äldre dagar har jag fått uppleva panikångesten. Trycket över bröstet som får en att tro att ens sista potatis är satt. Känslan av att bröstkorgen sviker dig och luften som inte vill pressas ner i lungorna. 

Jag har inte haft ett anfall på flera år. Och trodde att jag lixom hade lagt det bakom mig. 

Men i Torsdags när jag fick besöka tandläkaren akut kom ett anfall. 

Ja jag är fruktansvärt rädd för tandläkaren. Sådär rädd att jag väntar tills jag måste gå akut. 

Och när jag låg där i stolen och tårarna sprutade så kom det där trycket sköljande över mig igen. Har man en gång haft det vet man precis vad som är påväg att hända när det visar sitt fula tryne igen. 

Och där och då kan jag förstå att det blev så. Att det valde att komma fram. Eftersom jag egentligen hellre hade ätit kött än behöva gå till tandläkaren. 

Men så kom ett till anfall, inatt och ett till imorse. 

Det har varit mycket runt omkring mig på senaste, jag har fått tackla saker som jag valt att begrava långt ner och långt bak i mitt förflutna. Men då en vän råkat ut för en liknande grej så kommer det bubblande upp igen. Och man går inte igenom bara hennes smärta utan även sin egen som man begravt.

Förhoppningsvis får jag sova inatt och slippa fler attacker.

Jag orkar inte hantera det just nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det hände en grej i helgen.   Och jag står nu mitt emellan två läger.  Det här är en sån situation där ord står mot ord tills annat har bevisats.  Mer än så kommer jag inte gå in på själva händelsen eftersom den inte har med mig att göra.   M...