Det känns som om jag vill klösa ur mig ögonen och slita mitt hår. Jag vill bara röka en cigg. Och skrika högt, men inget av dessa är nu ett alternativ.

Jag försökte komunicera med min mamma på sms, men det går inte med äldre har jag märkt. Hon ringde och jag tvingades prata lite. Jag låter helt konstig. Inte som mig. Ska åka ner den 29:e till värmland. Ska bli skönt. Bli ompysslad av familjen och få pappas goda mat. Och mammas såklart.

Jag ska ju ha med mig fejjan, och tanken var väl att jag skulle ta omvägen över sthlm hem så jag kan hälsa på min storasyster.  Men har jag henne med går nog inte det och jag behöver ju veta det om jag skall kunna boka hemresan. Jävla skit att man inte bara kan ringa och fråga. 

Det är mycket som blir svårare av att inte kunna prata. Dessutom när man har ont i halsen och inte orkar så mycket. 

Man blir ju ganska rastlös när man inte får röka även fast man vill.. Men samtidigt inte kunna göra nåt för att få bort den där rastlösheten.. Fan jag vill bara lägga mig och skrika.

Tiden får gärna gå fort nu. 

Tur att jag har en vän här som hjälper mig med lite saker. Men roligt att umgås med mig som inte får säga ett ord. Men men har man ett gott hjärta så har man. Tack!