Jag har varit ganska tillbakahållen med mina tankar och funderingar på senaste, men det är väl mest för att jag inte riktigt vetat hur jag skall uttrycka dem.

Jag är kär i en person som ena dagen kan vara jätte gullig och söt, för att nästa vara lite halv knäpp och prata på om saker som egentligen i det stora hela blir osammanhängande.

Och han har bett mig att inte påpeka när han är konstig eller tyst eller när han har sina olika humör.

Vilket jag tycker är lite svårt. Jag kan ju inte bara sitta och låtsas att det är jätte bra och att jag inte märker skillnaden från dag till dag.

Men jag ska göra mitt bästa på den fronten.

Men är det bara jag som ska acceptera och ha tålamod?

Jag vill egentligen inte klaga på den situation som är nu, då vi verkar ha hittat en balans på ett sätt när det kommer till kommunikationen.

Men jag är väl aldrig nöjd.

Och det är ju faktiskt jag som gjort det valet. Jag visste att det skulle bli något att jobba med.

Och att det inte skulle bli någon dans på rosor.

Så jag biter ihop och hoppas. Jag måste ju säga att det skett en stor förändring bara sedan en månad tillbaka så jag hoppas och önskar att det går åt rätt håll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...