Nu när man faktiskt är kär och känner att man vågar öppna sitt hjärta för någon igen.

Jag blir livrädd och spelar upp alla möjliga hemska jobbiga scenarion i huvudet. Jag är bara så rädd för att bli sårad. Så rädd att det ska barka åt helvete.

Jag är så jävla töntig, rädd, skräckslagen och nördig.

Ikväll ska jag ut med Maria och Lisa. Jag jobbar till 18.30 och sen ska jag direkt hem och supersnabb städa och sen duscha och göra mig iorning på rekordsnabb tid.

Ska ut med tjejorna ikväll. Jobbar även imorgon men tänkte inte supa ner mig redlös lixom.

Ska bli roligt som fan å gå ut. Skaka rumpa och umgås. I like!

Gud va jag längtar tills på onsdag när jag ska få åka till pojken och få lite kärlek.

Det behövs och saknas.

Katterna har varit snälla förutom imorse när Oda skulle attackera mina fötter när jag ville sova. Gud va irriterad jag blev. Var tvungen å ädda in fötterna i duntäcket sen ett annat täcke runt för att hon inte skulle gräva sig in och gnaga.

Men annars är dom hur söta som helst. Och jag saknar min fejjan.