Så här ligger mitt liv till:

Jag var till glasmästarföretaget för att få reda på vad självrisken blir. 3000 spänn ska dom ha i självrisk vilket är 35% av priset. Kul att han var tvungen att ta den dyraste jävla rutan som var på bilen.

Bilen är nu hemma hos mamma och pappa under tak.

Jag är fortfarande inte frisk. Jag hostar så mycket på kvällen och morgonen att jag vill spy. Så jag blir hemma imorgon och resten av helgen. Kommer till jobbet på måndag.

I övrigt har jag en pojkvän som just nu inte har några känslor what so ever. Han är totalt tom och kan inte ge mig stöd eller svar på vad han vill. Han äter antidepressiva och är tydligen känslokall och inte alls samma person jag föll för.Vilket jag kan förstå är jobbigt och krävande och frustrerande. För det är det för mig.

Han kan inte förmå sig att självmant ringa eller skicka ett sms. Han låter mest sur och jag kan inte riktigt greppa det.

Så min eftermiddag spenderade jag gråtandes i 3 timmar oavbrutet på mitt badrumsgolv. ( jag har golvvärme )

Med min kram-kudde och duntäcke. Pratade med mina kära systrar och grät.

Man kan säga att mitt humör inte direkt är på topp just nu.

Vart tog min pojkvän vägen? Ska man redan så här snabbt i en relation ställas inför allt det här, och möta totalt noll?

Och när man själv har en jävligt tuff vecka och behöver stöd och inte får nåt alls.

Som tur var kom en vän med glass och bara satt här med mig.

Bara satt och höll mig sällskap. Så att jag kunde fokusera på annat än allt som just nu står mig upp över öronen.

Och jag är ju den som hellre klandrar mig själv än att försöka förstå och ta distans till problemet.

Så för mig blir det personligt. Vilket jag inte borde göra men inte kan låta bli.

Allt det här kanske man inte ska berätta men jag kan inte låtsas om att allt är någorlunda bra längre.

Förmodligen kan min överreaktion bero på att jag forfarande är fysiskt sjuk och inte riktigt orkar hantera allt som slängs på mig.

Nu ska jag försöka sova.

 

madde

2 oktober 2009 00:52

Vet precis hur de känns att ha en sådan pojkvän, man vet fan inte vad man ska göra :( Lider med dig!

http://madelenestromqvist.bloggagratis.se

 

Rosie & Harry

2 oktober 2009 20:36

Förstår att du blir arg det blev en dyr sak på grund av att någon tyckte sig ha den rätten att slå sönder andras saker.

Förstår även att du känner dig ensam eftersom man är man 2 så vill man dela allt både sorg och glädje. Men det är ju tur att du har någon att prata med, det är ju jätte viktigt. Jag hoppas verkligen att det går bra för dig så du hittar dig i allt som är runt dig.
Ha nu en super skön fredag och krya på dig, kjamen från Ronneby

http://bearclaw.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...