Jag fattar inte varför jag suttit här och jobbat utan att lyssna på musik, plötsligt går tiden lite snabbare. Även om det är jävligt lite känns det lite roligare iallafall.

Har börjat hosta och snörvla här, och det är inte bra..

Men jag tänker vägra bli sjuk igen. Det får inte bli mer förkylning då blir jag aldrig frisk till sommaren.

Idag spelar hon.. Lady Gaga..

Vad jag hade kunnat göra för att hellre vara där än här på slaveriet.

Kan tänka mig att hon bjuder på en sjuhelvetes show.

Så sjukt jävla bra!

Att behöva jobba en sån här dag.

Jag har spenderat mer pengar än jag borde på stan idag. Men jag kände att jag behövde dränka mina sorger i en ny bh, lite hårstyling och lite basplagg.

Bjöd även ellen på en fika, gud vad hon åt. En kaka, lite glass och en toast.

Men jag gillar att kunna bjuda henne. Hon blir så glad när Mossi tar fram grosshandlar börsen ;)

Har hängt med finaste carin och njutit lite av solen också.

Sen måste man gräma sig över att spendera resten av dagen i bunkern. När solen bara fullkomligt strålar utanför. Men man tvingas sitta med en fleecefilt för att man valde kjol och leggnings idag. Det är så kallt i vår lilla avskilda del på chatten.

Åh jag vill inte jobba.

Jag vill hem och bara slappa.

Hade lätt kunnat grilla med sköna människor också. Men det får an ta en annan dag helt enkelt.

Jaja hoppas ni har det trevligt i solen iallafall!   

Jag har spenderat den med bästa Lisa och bästa Melissa.

Vi har fikat, druckit kaffe och rökt cigaretter. Pratat allt mellan himmel och jord och bara njutit i solen. Har till och med fått solränder.

Vilket egentligen är en ganska dum grej eftersom dom aldrig försvinner hur mycket man än solar efter det.

Det har varit en fantastisk dag. Nu återstår bara jobbande till 24 :( 

Ibland förundras jag över hur jag fungerar.

Jag kan vara jätteledsen, och verkligen behöva få gråta ut.

Men inte fälla en enda tår.

Jag kan komma på mig själv med att verkligen försöka.

Tänka på allt jobbigt och försöka klämma ut skiten.

Men den vägrar släppa taget.

När jag var liten grät jag för allt, hela tiden och verkligen för allt, det var mitt skydd och min försvarsmekanism. På ett vis var det bra, jag fick ju allid utlopp för mina känslor om orättvisor och när jag kände mig sårad eller rädd.

Mina syskon har använt det emot mig.

Och många gånger retat mig för att jag grät för minsta lilla.

Det kan ju självklart ses som ett tecken på svaghet. Men idag ser jag det mer som en ventil och ett sätt att behandla det jag inte kunde prata om.

Idag kan jag prata om saker på ett annat sätt.

Är mer öppen och låter mina rädslor komma ut på fler sätt. Verbalt och i skrift.

Jag kan hantera mina sorger och rädslor genom att konfrontera dem.

Därav tror jag att mina tårar inte vill komma längre när jag behöver dom.

Det som gör mig mest förvånad är att jag kan gråta åt program på tv, simpla program som man egentligen kanske inte ens borde bli så berörd av.

Ändå väller dom fram. Varför?

Vad har gått snett?

Jag saknar mina själatårar.

Jag vill inte ha dom ytliga reservtårarna.

I want the real deal.

Det är ju verkligen inte jag om jag hade varit en superhjälte.

Men man kan ju drömma..

Men idag ska jag iallafall träna med Linda efter jobbet.

Sen ska vi promenera och gå och äta.

Jag ska vara kattvakt åt henne medans hon åker till sin syster, så då får jag gosa lite med Marie och Oda.

Jobbar slavhelgen i helgen vilket betyder 15.30-00 fredag-söndag.

Men när man ändå inte ska ut och slå klackarna i taket är det lika bra. När man bara sitter hemma känns det så totalt meningslöst.

Jag och Linnea har flamsat som två fjortisar mest halva dagen. Otroligt moget måste jag säga men roligt är det.

Men nu vill jag bara sluta. Det går så otroligt segt.

Idag började min morgon inte alls bra, jag duschade och blev lite sen. Sen hade jag glömt att jag hade tvätt sedan igår, som jag skulle ta hand om.

Och så var ju självklart torktumlaren sönder också.

Och så ska man jobba lite längre idag än vänligt. Typ 30 minuter eftersom jag jobbat kortare i två dagar.

Vilken jävla härlig dag.

Jag verkar även bara få sura kunder och det är ju också en jävligt rolig sak att glädjas över.

Men så har man sina kära arbetskamrater som faktiskt gör att man släpper lite på surläppen.

  Som när Linneas ben blir skitlångt om man väljer panoramakort.   Eller när man har ett nytt fint linne som man är kär i. Och söta sommarskor.

Uuu vad jag inte gillar min situation just nu. Även om jag vet att det kommer lösa sig kan jag inte släppa tankarna på det och att jag är rädd att det inte gör det.

Och jag HATAR att inte ha kontroll på läget.

Det har varit så bekvämt att bara kunna gå till jobbet och sedan få pengar på kontot.

Nu är allt så ovisst och jag jagar upp mig helt sjukt mycket hela tiden över minsta lilla. Jag känner mig inte alls som mig själv. Det är en minst sagt obehaglig känsla.

Min största rädsla är väl att bli nekad till alla jobb jag sökt och stå där tomhänt i slutändan. Nej fy jag vill inte ens tänka i dom banorna.

Jag ska gå och köpa mig en kalender och börja skriva ner vilka jobb jag söker och varför och när datumen går ut så jag får lite struktur och kan sluta oroa mig just nu.

Nu blir det en sväng på stan och köpa kalender.