Ibland förundras jag över hur jag fungerar.

Jag kan vara jätteledsen, och verkligen behöva få gråta ut.

Men inte fälla en enda tår.

Jag kan komma på mig själv med att verkligen försöka.

Tänka på allt jobbigt och försöka klämma ut skiten.

Men den vägrar släppa taget.

När jag var liten grät jag för allt, hela tiden och verkligen för allt, det var mitt skydd och min försvarsmekanism. På ett vis var det bra, jag fick ju allid utlopp för mina känslor om orättvisor och när jag kände mig sårad eller rädd.

Mina syskon har använt det emot mig.

Och många gånger retat mig för att jag grät för minsta lilla.

Det kan ju självklart ses som ett tecken på svaghet. Men idag ser jag det mer som en ventil och ett sätt att behandla det jag inte kunde prata om.

Idag kan jag prata om saker på ett annat sätt.

Är mer öppen och låter mina rädslor komma ut på fler sätt. Verbalt och i skrift.

Jag kan hantera mina sorger och rädslor genom att konfrontera dem.

Därav tror jag att mina tårar inte vill komma längre när jag behöver dom.

Det som gör mig mest förvånad är att jag kan gråta åt program på tv, simpla program som man egentligen kanske inte ens borde bli så berörd av.

Ändå väller dom fram. Varför?

Vad har gått snett?

Jag saknar mina själatårar.

Jag vill inte ha dom ytliga reservtårarna.

I want the real deal.

Det är ju verkligen inte jag om jag hade varit en superhjälte.

Men man kan ju drömma..

Men idag ska jag iallafall träna med Linda efter jobbet.

Sen ska vi promenera och gå och äta.

Jag ska vara kattvakt åt henne medans hon åker till sin syster, så då får jag gosa lite med Marie och Oda.

Jobbar slavhelgen i helgen vilket betyder 15.30-00 fredag-söndag.

Men när man ändå inte ska ut och slå klackarna i taket är det lika bra. När man bara sitter hemma känns det så totalt meningslöst.

Jag och Linnea har flamsat som två fjortisar mest halva dagen. Otroligt moget måste jag säga men roligt är det.

Men nu vill jag bara sluta. Det går så otroligt segt.

Idag började min morgon inte alls bra, jag duschade och blev lite sen. Sen hade jag glömt att jag hade tvätt sedan igår, som jag skulle ta hand om.

Och så var ju självklart torktumlaren sönder också.

Och så ska man jobba lite längre idag än vänligt. Typ 30 minuter eftersom jag jobbat kortare i två dagar.

Vilken jävla härlig dag.

Jag verkar även bara få sura kunder och det är ju också en jävligt rolig sak att glädjas över.

Men så har man sina kära arbetskamrater som faktiskt gör att man släpper lite på surläppen.

  Som när Linneas ben blir skitlångt om man väljer panoramakort.   Eller när man har ett nytt fint linne som man är kär i. Och söta sommarskor.