Jag fick en ganska otrevlig kommentar till mitt förra inlägg, självklart anonymt. Men jag säger det igen som jag sagt förr. 

Passar det inte så läs inte.

Jag har börjat gilla Veronica Maggio mer och mer nu faktiskt.

Så tänkte bjuda på denna goa bit.

Jag har nu gråtit och varit arg, ska försöka klistra på leendet imorgon.

Måste sova ska upp tidigt och jobba.

Jag har gjort det igen, gått på en nitlott.

Lämnat ut mitt hjärta och fått det trampat på.

Man kan tycka att jag borde vara van vid det här laget. Men det gör lika ont varje gång.

Nu ska jag bara försöka samla ihop mig och gå vidare.

Men först ska jag gråta!

Igår var jag ett vrak, svinledsen och ville inte göra nåt.

Idag vill jag slåss och skrika och säga obscena saker.  Det handlar inte enbart om det som nyss hänt. Det handlar om allt. Om framtiden och hur den kommer att te sig.

Vad som ska hända med huset, inte det vi bor i utan det jag äger som ingen bor i.

Ja bara allt. För det är ju självklart så att när man börjat tänka på en sak så kommer alla. Men det går nog över snart.

Tiden läker alla sår ellerhur?

Jag är glad att jag har Karin och Fejjan och Hilding iallafall dom sötjävlarna.

Nu ska jag försöka få tummen ur och städa mitt rum.

Det ser fordevlisch ut!