Vem säger det bättre än Melissa?

Varför ska man inte bara få vara den man är och uppskattas för det, och inte behöva anpassa sig. Är bara så less på att jag är den som är jobbig och för ivrig. Varför kan jag inte bara lugna ner mig. Och låta det komma. Men kan man inte hantera det så kanske det inte är rätt. Vem vet.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd? 
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd? 
Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt 
Men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt 

Ibland kan man tänka på såna jobbiga saker som rymden. Jag hatar att tänka på rymden, för när jag tänker på att stjärnorna som är såå långt borta är så enorma och hur liten jorden är och hur liten jag är på jorden blir jag panikslagen.

Jag får ren och skär panikångest över hur liten jag egentligen är och hur obetydligt det jag gör i livet är.

Men jag lugnar mig då med att jag har ju min familj vilka jag betyder mycket för. Samt vänner och sånt.

Men tanken kommer ju direkt tillbaka när man börjar fundera på vad man åstadkommit. Jag har inte byggt ett hus från grunden eller seglat på de sju haven. Nej jag har knappt varit utanför sveriges gränser. Jag har inga barn som kan föra mina gener vidare eller en utbildning som går att skryta med.

Jag är bara en normal person som försöker passa in.

Liten, ensam och rädd.

Jag har alltid tyckt att dansa är en underbar start på dagen. Men inte när bilen väljer att göra det i en rondell.

Till att börja med så startade inte bilen imorse när jag skulle till jobbet. Oh happy day! Sedan när man väl kommit iväg och glatt ska svänga i rondellen nära jobbet bestämmer sig lilla bettan för att göra en piruette och dö.

Inge pinsamt att stå i rondellen och blockera och inte få start på biljäveln!  Ja min morgon var fantastisk.