Min Farmor gick bort igår.

Hon hade ramlat för någon dag sedan och brutit höften, och blev sämre och fick åka på sjukhus. Där hon somnade in igår.

Jag har aldrig haft en speciellt nära relation med henne. Och har många gånger tyckt att hon behandlat oss barnbarn orättvist. Och varit ledsen för att hon gjort det, men det var mest när jag var yngre.

Dom senaste åren strax innan Farfar gick bort och efter det när hon blev dement  blev hon en annan person som var mycket trevligare och som visade kärlek. Tragiskt egentligen men jag fick en annan syn på henne då. När hon satt och höll mig i handen och log.

Hon var ju min Farmor och jag älskade ju henne oavsett.

Det känns bara som att allt kommer på en gång, och jag har faktiskt sjukt svårt att hantera allt just nu.